Göteborg, Motiv från Hisingsbron

Gamla Hisingsbron, 1900, här med Löfströmska badinrättning bredvid, badet revs 1915. Hisingsbrons historia sträcker sig mer än hundra år är tillbaka i tiden, till 1863, då en riksdagsmotion om en broförbindelse mellan Hisingen och fastlandet presenterades.

Den väcktes dock inget gensvar utan lades till handlingarna.

Några år senare tog göteborgarna saken i egna händer och bildade Qvillebäckens Broaktiebolag.

1874 stod Hisingsbron färdig, en svängbro byggd av Eriksbergs Mekaniska Verkstad. Eftersom bron var privatfinansierad uppbars avgift vid begagnandet, en företeelse som hängde med ända till 1912.

Biltrafiken ställde nya krav på vägar och broar, och 1915 beslöt staden att bredda och förstärka bron samt montera ett elektriskt maskineri för svängpartiet. Efter denna modernisering fick bron sitt slutgiltiga utseende. När Götaälvbron öppnades 1939 lades Hisingsbron i malpåse. Den nya bron ansågs ha en överväldigande kapacitet, varför man ställde Hisingsbron i öppet läge och lät brovakten ro in till kaj på obestämd tid.1956 krävde landtrafiken nya åtgärder, och man beslöt bredda Götaälvbron. Arbetena härmed utgjorde ett temporärt hinder för trafiken, varför man satte gamla Hisingsbron i funktion igen. Denna extra led mellan Hisingen och fastlandet blev snabbt så populär ibland tvåhjulsåkare och fotgängare, att bron behölls i drift under dagtid även sedan breddningsarbetet på den stora bron var avslutat. Men 1967 var dess saga all.